Det är 60-tal och Bella tillbringar somrarna vid sommarhuset Vita villan. Där träffar hon Rosa, som får henne att börja längta efter att se något nytt än livet tillsammans med mannen Kajus, som hon gifte sig med i unga år, och sonen Thomas.

Nästan hela boken berättas av Thomas och jag vet inte om jag tycker att det är ett så smart drag. Jag tycker att det blir lite rörigt att läsa om Bella från Thomas ögon. Dessutom blir det lite förvirrande när bokens sista del inte är skriven på samma sätt. Bokens sista del handlar förresten varken om Bella eller Thomas utan om Rosas dotter Renée, som i och för sig har samma längtan efter något hon inte når fram till.

Boken är egentligen bra och skickligt berättad. Synd bara att historien om Bella får ett så abrupt slut. Jag vill veta mer om vad hon händer och hur det går för Thomas, Rosa och alla andra. Boken får bara ett slut för en av huvudpersonerna: Renée. Synd!