Håkan Hellström syns lite här och där nu för tiden och det är kanske inte så konstigt, med tanke på att han precis är aktuell med ett nytt album. Jag är ett stort fan av Håkan Hellström faktiskt och har sett honom live flera gånger. Albumet Det är så jag säger det är ett av mina absoluta favoritalbum, alla genrer. Jajamen! Det är något med hans texter som går rakt in i mig. Nu är ju dock inte det här någon musikblogg.

Men.

Ungdomsboken Ge mig arsenik har varit på tapeten ett tag. Alla som vet något om Håkan och har hört hans musik känner förstås igen titeln som en rad ur låten Känn ingen sorg för mig Göteborg. Boken verkar vara en typisk ungdomsbok om vänskap och kärlek och att ha stora drömmar.

Mer långsökt Håkanrelaterad är en annan, ännu nyare, bok: Vi är inte sådana som i slutet får varandra av debutanten Katarina Sandberg, som har skrivit en bok om kärlek.

”För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, handlöst, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av detta heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. Hennes kursare har bostadsrätter och förlovar sig och tycker att allt är ”så himla romantiskt”, vilket bara stärker Cassiopejas övertygelse om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. Tills hon träffar Casper, och själv faller.”

 

Jag vet inte om jag är så sugen på att läsa en bok om folk som blir kära, för jag har en tendens att bli kräkfärdig. Hehe. Men jag lyssnar ju gärna på Nu kan du få mig så lätt:

”Dom är uppe på taken,
alla är högt över staden.
Sommaren snurrar fort
när vi bara snöar bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann”