Den här veckan handlar Tematrio om ”dålig litteratur”. Lyrans noblesser skriver:
”I bokbloggosfären pågår en diskussion om bra och dålig litteratur. Johanna L på Bokhora initierade debatten som senare följts upp av Enligt O och Litteraturkvalster. Läs och tyck till! Får, kan, bör man kategorisera? Och vem har i så fall rätt att uttala sig? I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda!”
Debatten handlar, som jag uppfattar den, om ”dålig” i betydelsen ”inte tillräckligt finkulturell”. Det finns ju rätt mycket litteratur som brukar räknas som ”skräp”, t.ex. Harlequinromaner i allmänhet, men ”dålig” kan ju också innebära dålig i betydelsen att boken helt enkelt inte föll i smaken… Jag kan t.ex. inte påstå att Hjärtdjur gav mig särskilt mycket, men i kulturelitens ögon beror det väl troligast på att den är för bra för mig… 😉 Jag tänker ändå ta mig friheten att nämna just Müllers symbollastade bok om att leva i en diktatur. Tänk om hon hade delat med sig av sina erfarenheter på ett mer lättillgängligt sätt; så gripande det hade blivit! Nu kände jag bara ”jag.orkar.inte”. Är inte att skriva invecklat och inlindat ett dåligt sätt att förmedla något viktigt?
Men okej. Jag ska inte spela dum. Klart jag fattar att en del böcker har fler lager än andra. När man läser Paulo Coelho blir man skriven på näsan med hans idéer och funderingar kring livets mening och hans böcker kommer inte att gå till historien som några stora titlar. Visst, Alkemisten gillade jag massor; den kändes ”ny” och intressant, men sedan följde en massa kopior av samma sak. Någontans vid Valkyriorna tappade jag intresset helt.
Som tredje bok tänker jag nämna något jag inte ens har läst. Hehehe. Men alltså. Allvarligt. Jag älskar att hata Femtio nyanser av honom. Varför finns sådana böcker på topplistan? För den som vill läsa porr är det bara att googla lite, så ska ni se att det finns gratis noveller där ute. Jag kan inte förstå hur sådant kan ges utrymme ute i ljuset… I en bok som säljer som smör? Och nej, det handlar inte om att jag är pryd. Det handlar om att jag inte kan föreställa mig att fanfiction, inspirerat av något så tröttsamt som Twilight, kan ha några kvalitéer över huvud taget, bortsett från det rent funktionella i att en del tydligen går igång på den erotiska biten. Så: varför säljer de bättre än Harry Potter?! Fan, vad dåligt att världen ser ut så!
Lämna ett svar