Här om veckan såg jag filmatiseringen av Yann Martels populära bok Berättelsen om Pi. Den har stått oläst i min hylla ”ett tag” så först var jag lite tveksam till att se filmen. Det är inte alltid jag uppskattar att se en filmatisering över huvud taget, men när jag gör det så känns det oftast bäst att ha läst boken först, och inte tvärt om: att se filmen innan. På många sätt riskerar en film att bli lite tunn i jämförelse med boken, så om man har läst boken kan man ta det med sig och fylla ut berättelsen på film. När man läser en bok som man redan har sett filmatiserat så ger det däremot inte så mycket, tycker jag. Man vet ju redan hur det slutar och spänningen är borta…

Nåväl.. Filmen var oerhört snygg och med många vackra scener. Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om den. Men… Vad är sensmoralen egentligen? Det kändes som att något fattades i berättelsen och att budskapet inte gick fram… Jag hoppas att boken kan ge några fler svar…