Igår hade vi bokcirkelträff med Picket & pocket och diskuterade Gustavs grabb. Min ambition var att åtminstone bläddra igenom boken innan träffen, för jag läste den ju i somras och jag hade ingen lust att läsa om hela boken såhär tätt inpå. Jag hann dock bara bläddra igenom del 1 medan jag åt middag precis innan… Hehe.

Det var lite roligt att bläddra den i alla fall. Jag har inget principiellt emot att läsa om böcker, men jag gör det liksom aldrig längre, för jag har inte tid. Jag menar; jag har typ 400 titlar på min lista över böcker som jag vill läsa och listan minskar inte precis… Annat var det när jag var liten; då tog böckerna slut och då fick man börja om från början…. 😉 Stallkompisarserien har jag läst 3-4 gånger skulle jag tro. 😉 Åter till saken, så var det lite kul att bläddra igenom Gustavs grabb, det lilla jag hann med, för trots att det inte är en ”djup” bok (föreställer jag mig) med många tolkningsmöjligheter, så kändes det lite som en ny bok när jag kollade i den igen. Inte för att jag hade glömt den, men för att man med hela boken med sig kan läsa på ett annat sätt. Man kanske skulle ta och läsa om något bra. Det borde ge en ny läsupplevelse, inser jag.

Jag tycker att typ 80 % av en läsupplevelse handlar om situationen när man läser boken. En del böcker träffar rätt i livet och då kan boken segla upp till en favorit och bli en betydelsefull och speciell bok, som typ Oskuldens museum för mig. Den kändes fantastiskt bra när jag läste den eftersom den liksom berättade det jag ville höra just då. Vet dock inte om den betyder samma sak idag.

Ja, av den anledningen kanske jag inte ska ta och läsa om just Oskuldens museum. Men… Man kanske skulle låta någon annan bok få en andra chans.

Gustavs grabb då? Jo, någon ogillade boken, men de flesta tyckte den var helt ok. Som jag då, med andra ord. Till nästa gång ska vi läsa Morgon i Jenin, som jag så praktiskt såg till att låna i veckan.