Det är om författarens egna föräldrar och mor- och farföräldrar som han skriver om i Vårt hjärta dog i New York, men lika mycket som han skriver om sina föräldrar skriver han om sig själv. För visst är det så att man formas som människa av de öden som man råkar ut för under livets gång och det är oundvikligt att historian sätter sina spår.

I boken är det ett svårt uppbrott från revolutionens Ryssland och en flytt från Amerika som förändrar livet för några av bokens huvudpersoner. Det är många människoöden som skildras och det känns som en väldigt insiktsfull och ärlig beskrivning av livet för den svårmodiga Karl Gustav, den olyckligt kära Hedvig, den tystlåtne Mauritz, Alvine, som flyr in i böckerna för att slippa den bistra verkligheten, och alla de andra huvudpersonerna.

Boken porträtterar dessa människor väldigt bra och man får verkligen en känsla för vad det är för sorts personer och framför allt får man kanske en insikt i varför de har blivit till de personer som de är.

Det här är en gripande bok, som inte bara skildrar några levnadsöden utan också ger läsaren en historielektion via de krig och händelser som rör sig i bakgrunden i huvudpersonernas liv.