Åsa, Markus och Allan träffades redan under dagistiden och gick sedan i samma klass under lågstadiet. Nu är de sjutton år och lever väldigt olika liv.

Åsa går det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och är en mycket duktig och ambitiös elev även om hon har det svårt att sticka ut och få lärarna att märka henne bland klassens alla killar. Hon har ett speciellt kulspel, som används vid statistiska experiment. Detta kulspel ägnar hon ganska mycket tid åt och hon ser världen genom den.

Allan har varit bråkig och stökig sedan han var liten och han har kanske aldrig fått den hjälp i skolan som han har behövt. Nu är han rejält på glid och är grovt kriminell.

Markus är väl som sjuttonåringar är mest. Han festar ganska mycket och umgås med vänner eller meckar med bilen på fritiden. I skolan läser han teknik.

När Allan rånar och misshandlar en tant blir han uthängd i tidningarna och media följer honom och skriver åtskilliga artiklar om honom och den bristande kriminalvården. Detta intresserar Åsa, som anser att mycket är vinklat och rent av fel i det som sägs. Kritisk till medierna och med förhoppningen att få högsta betyg påbörjar hon ett arbete som handlar om just Allan och mediernas bild av honom. Så återförenas de tre barndomsvännerna vars liv har utvecklats i olika riktningar.

Det här är en bra och tankeväckande bok om mediernas vinkling och om huruvida man kan förutsäga hur ens liv ska bli. Det här är också en bok om att växa och att stå inför svåra val. Lite negativt med boken tycker jag att det är så mycket prat om kulspelet. Pohl är inte bara författare utan även mattelärare och detta märks i den här boken!