Rosa Perkins bor på den gamla soptippsvägen, som på kartan kallas för Paradisvägen. Där finns det bara två hus: huset där Rosa och hennes föräldrar bor och huset där familjen Geraghty bor.

Livet är inte lätt för Rosa. Hennes mamma är alkoholist och sover nästan hela dagarna. Pappan jobbar jämt och när han är hemma äcklar han henne och kallar henne för ”lilla prinsessan”. Rosie tycker inte om honom och hon vill prata om det med mamman, men alkoholismen gör att hon aldrig når fram.

I skolan är Rosie både ensam och mobbad. Den värsta plågoanden är grannen Michael Geraghty, som går i hennes klass. En dag när de är på väg hem från skolan hittar Michael en liten oppossumunge, vars mamma har blivit dödad av en bil. Michael tänker slå ihjäl det lilla djuret, men Rosie sätter stopp för hans planer och bestämmer sig för att ta hem pungräven och föda upp den med mjölk.

Michael och hans vänner börjar genast att reta henne för det där med pungräven. De försöker att kasta döda pungrävar på henne när hon är på väg hem från skolan och de envisas med att kalla henne för ”Pungräven Perkins”, men plötsligt ångrar sig Michael. Han inser att han har gått för långt, men det är svårt att säga förlåt och att bli förlåten.

Det här är en jättebra bok, som bland annat vill berätta om att ovanliga och kanske lite udda människor oftast är väldigt vackra inuti.