När jag läste Medan regnbågen bleknar förstod jag inte att den egentligen ingår i en serie, där Regnbågen har bara åtta färger är den första boken. Detta förstörde förstås en del av läsupplevelsen eftersom jag då upplevde slutet konstigt och inte riktigt hängde med hela tiden. Skulle jag läsa om boken idag skulle jag definitivt läsa om alla böckerna i serien i rätt ordning, men faktum är att det nog inte är nödvändigt att göra så för att uppskatta boken.

Boken handlar om Mikael Stenbergs kaotiska liv. I bokens början bor han hos fosterföräldrar, som misshandlar honom och vaggar in honom i den vidriga uppfattningen att han genom sin existens är skyldiga fosterföräldrarna en stor skuld, som han måste betala tillbaka genom att slita hårt i trädgården. Den enda tryggheten finns hos klasskompisen Sanna, som han skiljs från när han hamnar hos nya fosterföräldrar, som till en början är väldigt trevliga. Fosterpappan börjar dock snart förändras och överger fostermamman, som ensam inte har råd att köpa en egen lägenhet och på så sätt bryta upp.

I denna osäkra och svåra värld är det Sommarhemmet som blir Mikaels nya fasta punkt i tillvaron. Sommarhemmet är ett slags kollo för pojkar, där Micke får den trygghet som han har saknat länge. Där får han också en ny vän, Bigg, som visserligen inte kan ersätta Sanna, men som ändå betyder mycket för Micke. Saker och ting börjar ljusna något, men oron för framtiden ligger tung.

Boken är en bra och rå berättelse om en pojke i en svår situation. Man lider när man läser boken och det är lätt att sätta sig in i Mickes känslor. Det är tråkigt att boken har ett så konstigt slut. Det känns som om boken skulle behöva fortsätta bra mycket längre, men det gör den inte. Det finns visserligen fler böcker om Micke, men jag har läst de också och tycker fortfarande att det finns frågetecken som skulle behöva rätas ut när det gäller den här boken. Bortsett från detta är det här en helt underbar bok som inte lämnar en oberörd!