Eftersom Pohl är en av mina absoluta favoritförfattare var det med en viss förväntan som jag började att läsa Malins kung Gurra. Det fanns en period då jag läste nästan alla Pohls böcker på rad. Från att ha läst trista ungdomsböcker, som inte sa mig ett dugg, hittade jag plötsligt en författare som skrev om saker som fanns i verkligheten och han gjorde det på ett gripande sätt som gjorde att jag fick ett enormt sug efter hans böcker.

När jag har läst den här boken känner jag på ett sätt att jag har växt ifrån vissa av Pohls böcker. Böckerna handlar inte längre om barn i min ålder utan om barn som hade kunnat vara jag för några år sedan och det är i och för sig fortfarande intressant att läsa om, men det känns inte lika angeläget som det hade kunnat göra. Fortfarande finns det dock mycket som går att känna igen sig i eller i alla fall skriver han om saker så som jag minns att de var.

Huvudpersonerna i den här boken är två 10-åriga barn, Malin och Gurra, som går i en helt vanlig klass i en helt vanlig skola. I klassen finns såklart mobbing, tjejerna håller ihop två och två och killarna är stökiga och tar upp nästan all lärarens tid. Precis som det är i verkligheten alltså. Precis som i verkligheten finns det också en klassens drottning och en klassens kung och där finns också en helt osynlig tjej. Den osynliga tjejen är Malin och kungen är Gurra.

Mellan Malin och Gurra uppstår lite oväntat en varm vänskap som gör att Malin tuffar till sig och Gurra, som annars lever under rätt komplicerade förhållanden, får en fast punkt i tillvaron. Vänskapen hotas dock av skolan, där lärarna har utsett Gurra till orsaken till allt stök som sker på skolan och nu när Malin har börjat vara med Gurra vill splittra på de två vännerna och sätta dem i olika klasser för att, som de tror, skapa mer lugn.

Jag tycker inte alltid att Malin och Gurras förhållande är speciellt trovärdigt eftersom de båda barnen verkar så mycket äldre än vad de är och också verkar mycket mognare än vad de rimligen borde vara. Ser man förbi detta tycker jag att det här är en riktigt bra bok, kanske framför allt eftersom det finns så mycket att känna igen och en hel del att fundera på. Ta bara en sådan sak som att man i skolan tampas med samma problem nu som när boken skrevs för 13 år sedan! Är det inte upprörande att det även idag finns lärare som stjälper mer än hjälper när de försöker att lösa problem?

Fast egentligen skulle jag inte vilja säga att Gurras och Malins hotade vänskap är det centrala i boken. Det är faktiskt den varma och lyckliga vänskapen som är det viktiga. Det här är någonting så ovanligt som en ljus och nästan alltigenom glad Pohl-bok! Kanske är det smärtan och sorgen, som Pohl är så bra på att berätta om, som jag saknar i boken. Det är i alla fall någonting som jag tycker saknas, men jag kan inte sätta fingret på vad, men som sagt var tror jag att det kan bero på att just den här boken kanske inte kan läsas på samma sätt som av en som själv går i grundskolan och kan känna igen sig i boken på ett annat sätt än vad jag kan göra nu. Fast avskräcks inte från att läsa boken bara för att du tror att du inte kan läsa ungdomsböcker något mer! Jag tror att det kan vara väldigt nyttigt och intressant att läsa böcker för lite yngre emellanåt. Det här är faktiskt en riktigt mysig och bra bok!