Vid 1800-talets mitt var Rehndalen ett mycket populärt resmål för britter. Sommaren 1851 reste familjen Dubb längs floden Rehn. Under denna resa försvann den äldsta dottern, Idilia, spårlöst och återfanns inte förrän många år senare när man av en slump upptäckte att trappan hade rasat in till ett torn i en gammal slottsruin i närheten av där familjen Dubb hade bott en tid.

I tornet fann man inte bara Idilias kvarlevor utan även hennes dagbok och här är denna dagbok, där man får en inblick i Idilias ganska komplicerade liv.

Idilia har problem med både kärlekslivet och sin familj. Mamman och pappan har en dålig relation och mamman försöker ständigt bestämma över sin dotters liv. Idilias trolovade har varit otrogen, men mamman insisterar på att ett giftermål ska äga rum trots att Idilias känslor för den här mannen har svalnat helt.

På sin resa genom Rehndalen träffar Idilia en ung man, som heter Christian. Hon blir genast förälskad och det visar sig vara ömsesidigt. Problemet är att hennes mamma inte gillar Christian och dessutom har hennes trolovade följt efter familjen Dubb och försöker att få med sig Idilia tillbaka till Storbritannien så att de kan vara för sig själva.

Det här är en ganska fascinerande och trevlig historia om en ung kvinna, som slits mellan två val. Trots att den utspelar sig för drygt 150 år sedan kan man känna igen sig i Idilias osäkerhet och hennes känslor. Samtidigt märks det tydligt att boken utspelar sig under en annan tid. Idilia kan bete sig riktigt snorkigt åt när någonting inte passar henne. Tydligen skulle en kvinna på den här tiden förvänta sig att männen passade upp på henne och ordnade upp alla eventuella problem. Jag tycker det är ganska intressant att läsa om hur människorna levde under den här tiden och det här är en bra bok.