Vintern kommer till Stockholm och människorna som bor där tvingas att kämpa för att härda ut.

I centrum står David och hans pojkvän Fredrik. Den varma kärlek som de har känt för varandra i fem år börjar att svikta ju mer vintern lider och den alldeles för snälle David låter Fredrik vara med andra killar.

I boken får vi även träffa på cancersjuke Karin, som börjar inse att hon inte kommer uppleva ännu en vår, och Maria, som slåss mot ensamhet och demoner.

Med alla vardagsdetaljer, som är så lätta att känna igen sig i, och med dessa berättelser från alldeles vanliga människors liv är det här är en ganska typisk gardellbok. Liksom de flesta andra gardellböckerna innehåller även Odjurets tid stora mått ångest, smärta och känslan av hopplöshet, men någonstans där borta finns det kanske även en vår.

Det är lätt att älska Gardells böcker eftersom de känns så äkta och tränger sig in på djupet. Odjurets tid upplever jag dessutom som ännu lite bättre än hans andra böcker eftersom den inte innehåller några upprepningar från andra av Gardells romaner. Annars händer det att man känner igen episoder från tidigare böcker, vilket kanske inte sänker boken, men ändå känns lite tråkigt. Odjurets tid är i alla fall en bok som står alldeles för sig själv och det är också en bok som man inte glömmer i första taget.