Bo Vilhelm Olsson bor hos sina elaka fosterföräldrar, som helst vill att han ska vara ute hela dagarna och hålla sig knäpptyst eftersom de tycker att han bara är till besvär.

En dag hittar Bosse en gammal pilsnerflaska med en ande i. Bosse släpper ut anden från flaskan och får sedan följa med honom till Landet i fjärran, där man har väntat länge på Bosse eftersom han är konungens son. Med ens förändras Bosses liv totalt.

I Landet i fjärran är allt vackert och roligt. Bosse får ett nytt namn, Mio, och nu har han en pappa som tycker om honom. Han har en häst, Miramis, och en bästa vän, Jum-Jum, men trots allt är inte allt lycka. I Landet utanför bor riddar Kato, som har ett hjärta av sten och rövar bort små barn och förvandlar dem till fåglar. Alla är rädda för riddar Kato och alla saknar de försvunna barnen.

Kanske kan Mio göra allt bra igen? Man har väntat i tusen och åter tusen år på hans ankomst. Nu har Mio kommit, men ska han vinna striden mot riddar Kato?

Det här är en vacker saga om en modig pojke. En rätt klassisk saga: det onda som strider mot det goda, men det gör inte boken dålig. Tvärtom! Det här är en mycket bra bok som man aldrig tröttnar på. Spännande och sådär typiskt Astrid Lindgren-härlig.