Lena är hon som drömde om att bli skådespelerska, men som aldrig kom längre än till biljettluckan. Percy är den misslyckade kompositören, som studerar grannarna mitt emot och skriver ned allt vad de gör. Lena och Percy är äkta makar, men ägnar största delen av sin tid åt att förödmjuka den andra. Reine är deras son, som kämpar för att bli konstnär och som har offrat alla sina vänner för att kunna måla. Under en semesterresa till Portugal träffar han Anders och det blir början på ett speciellt förhållande.

Man skulle kunna säga att boken handlar om de udda människorna – knäppskallarna. Den handlar om relationer mellan människor, om försök till att finna någon sorts lycka och att härda ut och klara av att leva det liv man har.

Det här är en typisk bok skriven av Gardell. Som alltid lyckas han skriva på ett underhållande sätt, men när man stannar upp och funderar på vad han säger stannar skrattet i halsen. Han kan skriva om hemskheter och problem på ett sätt så att det är svårt att inte ta tills sig av det. När man läser en Gardellbok kan man lita på att man blir berörd och verkligen tänker efter. Präriehundarna är inget undantag. Det här är en bok som man inte bara lämnar ifrån sig.

Det här är en väldigt bra bok, som jag rekommenderar varmt. Den kan kanske vara lite jobbig att läsa ibland eftersom det är mycket som inte står i klartext, men det gör den inte svårläst.