Det kanske inte är en nyhet att jag tycker otroligt mycket om Orhan Pamuks Oskuldens museum. Det är en stor bok som man kan läsa på många sätt. För mig är det en roman om ett Turkiet med en fot bland traditionella muslimska värderingar och en fot bland det västerländska, men också en roman om att utåt sett framstå som misslyckad, men att egentligen gå sin egen väg. Det var en bok som fick mig att förstå att var och en kan välja sin egen lycka. Det gjorde mig väldigt lycklig!

Vad boken också handlar om, såklart, är det museum, som bokens huvudperson är besatt av att få ihop. Mot bokens slut låter Pamuk läsaren förstå att boken är ett beställningsjobb av bokens huvudperson, som genom boken vill ge museets besökare en introduktion till detta museum. På så sätt lånar Pamuk sitt eget namn till berättelsen. Nu har han också tagit steget längre och startat ett museum… Oskuldens museum. På Guardians hemsida finns klipp där Pamuk berättar om museet och boken, samt en massa bilder från föremål i utställningen. Ah, vilken grej! Pamuk vrider verklighet och fiktion varv på varv. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är dumheter eller ett genidrag.

Mest av allt påminns jag om hur fantastisk romanen är, museum eller ej. Läs! Det är bland det finaste jag läst.