Nina Hemmingssons serier är speciella, dels för att de är säreget ritade och dels för att de verkligen säger något – sättet att presentera feminism slår verkligen undan fötterna. Det här är inga gulliga tjejer, utan tjejer, som för det första är ögonlösa och därför ser direkt obehagliga ut(!) och dels kastar sig mellan alla möjliga känslor och tillstånd, även sådana som inte passar en kvinna eller som man inte får prata om: kompakt ångest, aggressivitet, kåthet, ensamhet, snuskighet… Det är absolut min typ av humor, men det fina med Hemmingsson är att det alltid finns något mer. Många gånger fastnar skrattet i halsen, samtidigt som jag på nästa sida inte kan låta bli att skratta när allting egentligen är djupt tragiskt. Det finns värme och humor blandat med klockrena betraktelser kring vad som är socialt accepterat och hur man får vara och inte vara som kvinna.

I serien finns både Hemmingssons enrutare, som kanske känns igen från Aftonbladet, men också en del längre serier. En av mina favoriter är Jag var ihop med en buddhist, där huvudpersonen träffar en ny efter några år av depression:

Vi var så attraherade av varann att det kändes farligt. Känslorna vi fick för varann kan delvis förklaras med att jag just slutat äta psykofarmaka som tidigare effektivt tagit bort all sexuell lust, och att han levt i kloster-celibat. Men det räcker inte, det var magiskt.

Det är så dråpligt på något sätt. Och så slutar det med ett krossat hjärta.

Det finns mycket annat bra också, fast jag måste nog ändå säga att den är lite ojämn. En del grejer är helt obegripligt. De bra serierna är dock i klar majoritet och väger upp och allt som allt måste jag säga att det är en riktigt bra samling. Läs!

Den finns hos t.ex. Adlibris och Bokus.