Den här boken handlar om Elna Kallenberg som levde i Sverige under andra världskriget. Hon och hennes föräldrar var kommunister, vilket var farligt att vara på den tiden och särskilt farligt var det för Elna eftersom hon hjälpte flyktingar till Sverige. En av flyktingarna var Freddi från Wien. Mellan Freddie och Elna uppstod en varm kärlek.

Kriget gjorde dock att de tvingades skiljas åt och faktumet att Freddi var en flykting gjorde att han hamnade i ett koncentrationsläger, där han tvingades jobba i princip oavlönat och nästan aldrig kunde träffa sin älskade Elna. Trots den svåra situationen försökte de båda stå ut och vänta på freden och deras återförening.

Boken skildrar hur livet kunde vara i Sverige vid den här tiden och hur hemskt det kunde vara trots att Sverige inte var indraget i kriget på samma sätt som många andra länder.

Jag tror att det här är en viktig bok att läsa. Själv hade jag inte en aning om att det faktiskt fanns koncentrationsläger, eller ”arbetsläger”, i Sverige. Boken berättar en historia som många gånger kanske tystas ned i skammen. Hur neutralt var Sverige egentligen?

Det här är en fantastiskt bra bok och särskilt gripande läsning blir det eftersom den är sann. Både Elna och Freddi har funnits i verkligheten.