Jag läser julklappstips i tidningen Campus (ja, jag ligger lite efter med mina tidningar..!) och ser att Morbror Knuts sorgsna leende är ett tips tillsammans med två andra böcker. ”Mums för formvurmande bokmal” står det. De tycker att framsidorna till de här böckerna är så snygg att de ger en ”måste-ha-effekt”. Att Morbror Knuts sorgsna leende anses ge en sådan effekt tycker jag var roligt. Den har nämligen samma framsida som Fröken Smillas känsla för snö, som jag valde att läsa p.g.a. titeln och framsidan. Hehe. Hur mycket låter du framsidan styra vad du läser?
Roligt också att just den här bilden anses vara så snygg(?)! Jag tycker det finns mycket känslor i den på något sätt, men i övrigt är det ju ett ganska ”tråkigt” motiv. För mig är det lite otippat att just den här bil-bilen finns på omslaget till flera böcker. Men det kanske bara är jag. 😛
Lämna ett svar