För en gångs skull bokbloggas det i alla möjliga bloggar. Det stora samtalsämnet är naturligtvis boken om kungen: Den motvillige monarken – säkert en bok som kommer att ligga under en del julgranar i år och som också kommer att läsas av en stor skara redan innan dess. Första upplagan är visst redan slutsåld.

Själv har jag inte läst boken och kommer heller inte att göra det. Såvitt jag förstår är det en skvallerbok om kungens nattklubbsbesök etc. Vore jag intresserad av sådant skulle jag läsa Hänt Extra och Svensk Damtidning oftare än när jag är hos frisören. Jösses! Varför är det just den här typen av böcker som når ut till stora massan?

Är det så viktigt för svenska folket att få något slags bekräftelse genom att det avslöjas att kungen är lika lite fläckfri som vem som helst?

Tröttsamt tycker jag! Jag skulle hellre se att folk som sällan läser böcker faktiskt läste något viktigt och/eller bra istället för någon slags billig skvallerbok. Men, jag har väl inte precis rätt att döma. Jag är egentligen emot det där med ”skräplitteratur” och ”finkultur” och jag dömer inte den som läser Harlequinböcker istället för klassiker. Det som känns tråkigt är mest att ”bra” böcker har svårt att nå ut, medan poänglösa böcker, såsom kungenboken (eller för all del boken om att Liza Marklunds bok Gömda inte är så dokumentär som den gör gällande; den fick också stor uppmärksamhet i bloggosfären), marknadsför sig själva genom att folk är nyfikna och vill gotta sig i andras olycka.

Vore det inte coolt om fler böcker diskuterades i fikarummen överallt? Jag kan bara komma på en bok som har slagit igenom och blivit läst av ”alla”: Harry Potter-böckerna. Och nu är väl boken om kungen på allas läppar ett tag. Själv skulle jag gilla att diskutera t.ex. Doktor Glas med fler än riktiga boknördar. Men det kan jag glömma!