Utsidan

Jag har gått med i en till bokcirkel! Jobbets bokcirkel handlar ju om att äta sushi, snarare än att diskutera böckerna (de flesta läser inte böckerna), så nu känns det skojigt att vara med i en cirkel där det faktiskt finns intresse av att vrida och vända på läsupplevelser. 🙂 Hittills har vi läst Gargoylen, som alla tyckte riktigt bra om, utom jag, som tyvärr inte brukar gilla kärleksböcker (kärlek för mig är att älska någon, inte att flytta ihop med någon man inte känner för att man är förblindad av ”kärlek”, inte att stå och nöta sönder en klippa i väntan på en kärlek som försvann för 40 år sedan etc…). Det är hur som helst roligt att höra andras tolkningar, inte minst när man själv inte fastnat för boken. De andra hade gjort helt andra och djupare tolkningar än jag själv. Kul att höra hur olika man kan läsa en bok!

Nåväl. Själv läste jag bibblans version av boken och det råkade vara den inbundna varianten. De flesta på bokcirkeln hade den otroligt mycket snyggare pocketutgåvan, som jag inte hade sett förut. Oj, vad snygg den var! Förlaget har tyvärr ingen bild i sitt pressarkiv som gör den rättvisa, men den ser ut ungefär såhär (länk till Norstedtsbloggen). Boken ska se ”bränd” ut och är till och med svart runt om, vilket är väldigt passande eftersom boken ju bland annat handlar om en man som råkar ut för en allvarlig brännska. Framsidan kan verkligen göra mycket för en bok. Jag gillade inte boken, men skulle ändå inte ha något emot att ha den i hyllan. 😉

Bland bokcirkeldeltagarna finns det förresten ett helt gäng bloggare: Bokkupan, Med näsan i en bok, Milkbartoilet och Nobelprisprojektet.


Kommentarer

3 svar till ”Utsidan”

  1. […] pocket jag har sett med svart sida och den är verkligen på min topplista över snygga böcker (själv läste jag dock den betydligt mindre upphetsande inbundna utgåvan :P). Bokens författare/redaktör: -. Relaterade ämnen: Framsidor, Klassiker. Inlägg postat […]

  2. Profilbild för Pixie

    Jag har både varit sugen på och avskräckt av Gargoylen och det här bara förstärker mina dubbla känslor inför boken. Eventuellt blir det en sån där pausbok på någon semester mellan tegelstenarna. Tyckte exempelvis att Kärlekens vidunderliga historia var underhållande men inte mer och det passade bra just sista dagarna på semestern. Låter som Gargoylen påminner om den.

    1. Profilbild för Linnea

      När du säger det så tycker jag faktiskt att de påminner lite om varandra. Jag läste Den vidunderliga kärlekens historia för ganska länge sedan, när den var hypad för Augustpriset, men den lämnade aldrig något djupt avtryck hos mig och det kommer inte Gargoylen heller göra. Nu var jag ju ganska ensam om att inte hylla Gargoylen i bokcirkeln.. Så.. Jag antar att den trots allt skulle kunna vara läsvärd. Prova!

Lämna ett svar