Året är 1947 och kriget är slut sedan några år tillbaka, vilket innebär att Elsies pappa är tillbaka från kriget och att även kompisen Geraldine har fått hem sin far. Det har varit en svår omställning för Elsie eftersom pappan inte är som som han var förut. Elsie känner att hon inte duger för sin pappa och hon är övertygad om att han egentligen hade hoppats på att hon hade varit en pojke. Värst är det dock för Geraldine, vars pappa slår henne.

Elsies största problem har dock ingenting med familjen att göra. Problemet är en större flicka på gatan som ständigt trakasserar Elsie. Så fort Elsie kommer hem från skolan blir hon misshandlad och mobbad av flickan och hennes kompisar och därför måste alltid storebror Harry hämta Elsie från busshållplatsen. Hon vågar inte gå hem ensam, men nu när det är sommarlov och Harry har fått jobb går det inte längre att komma undan mobbningen. Det är då Elsie kommer på vad hon ska göra: hon ska söka rollen som Eva i pjäsen ”Rosa snören och sigill” och på så sätt komma bort från hemmet lite och slippa de andra barnen.

Elsie har aldrig någonsin varit med i en pjäs tidigare och hon tar inte ens lektioner i vältalighet, vilket skådespelerskor bör göra, men trots detta får hon rollen och på teatern öppnar sig en helt ny värld. Kanske kommer hennes pappa att känna sig lite stolt över henne nu?

Det är är en underbart bra och fin bok om att inte känna att man duger.