Jag tycker om novellsamlingar! Framför allt gillar jag novellens format, som är alldeles lagom: en historia hinner påbörjas, pågå och avslutas innan man har hunnit bli trött eller historien har hunnit bli seg. Det finns dock noveller som mest känns som hela romaner där man har klämt ihop allting och hastat över sidorna för att få ihop berättelsen på så få sidor som möjligt. Det finns också noveller som är så korta och dåligt skrivna att man aldrig hinner komma in i dem eller där inget utrymme har getts till att beskriva miljöer och personer. Den här novellsamlingen innehåller dock inga dåliga noveller alls.

I Resa med lätt bagage finns 12 noveller, som alla kanske kan sägas handla om resor. En del av resorna, som i novellen Sommarbarnet, är dock mer inre än rent fysiska resor. Sommarbarnet handlar om två pojkar som ogillar varandra och tvingas att stå ut med varandra på en liten ö. Ett annat exempel är i novellen Kvinnan som lånade minnen, som handlar om en kvinna som kommer tillbaka efter att ha varit bortrest länge och möts av en gammal vän som inte har samma minnen av det som varit som hon själv har. Boken innehåller riktigt härliga noveller som ofta kräver lite eftertanke. Det känns som om Jansson verkligen vill berätta någonting viktigt med varje novell.

Kanske bäst gillar jag novellen Måsarna, där en kvinna tar med sig sin utbrända och nervösa man ut till den ö där hon alltid har tillbringat somrarna, men inte kan få mannen att uppskatta ön och trivas som hon själv. För mig är det en fin berättelse om tålamod och uppoffringar. Den novellen utspelar sig i Skärgårdsmiljö och just det är någonting som beskrivs och återfinns på olika sätt i många av novellerna. Boken har för övrigt väldigt fina miljöbeskrivningar och är också sällsynt väl berättad. Medan man läser kan man verkligen se huvudpersonerna framför sig.

Efter att ha läst Resa med lätt bagage känner jag mig verkligen inspirerad att läsa mer av denna fantastiska författare. Det här var en riktigt bra bok!