I samma bok som Dorian Grays porträtt finns den här lilla berättelsen om ett spöke, som kränkande nog inte längre kan skrämma människorna på slottet där han spökar. Det känns lite lustigt att just den här novellen, eller vad man ska kalla den, finns i samma bok som den allvarliga berättelsen om Dorians själsliga förfall. Spöket på Canterville är nämligen inte alls en bok i samma anda som Dorian Grays porträtt. Nej, det här är faktiskt en riktig rolig och ganska söt berättelse.

Roligast är att Wilde, precis som i Dorian Grays porträtt, inte kan låta bli att driva med amerikanerna. Folket som flyttar in i slottet Canterville är nämligen amerikaner och de försöker bl.a. att lösa spökproblemet genom att erbjuda spöket olja till kedjorna för att de ska slippa oljuden om natten.

Inte en speciellt läskig bok, men väldigt gullig!