Finistère är platsen där jorden tar slut – fin des terres och det är dit Bodil Malmsten flyttar efter att ha tappat tron på systemet i det land hon flyttar från. Med knappa franskkunskaper och intentioner att anlägga en trädgård i sitt nya paradis kommer hon så till Finistère.

Språket är underbart och berättandet är ömsom roligt och ömsom lite bittert. Jag gillade den här boken, men känner inte att den gav mig så mycket. Kanske är det fel att börja läsa just den här boken om man vill börja läsa något av Bodil Malmsten. Kanske är jag i fel situation i livet för att riktigt kunna gilla den här boken. Kanske är det något annat. Språket och berättandet är i alla fall så trevligt att jag blir sugen på att läsa fler av Malmstens böcker.