Jag hade egentligen behövt en lättsam och underhållande bok, så det här var kanske inget vidare bra val av mig. På bokens baksida finns ett citat från Aftonbladet: ”Läsaren dras obönhörligt in i en annorlunda värld som man inte vill lämna…”. Nja, säger jag. Den här världen skulle jag inte vilja befinna mig i en sekund (inte i bokens senare halva i alla fall).

”Den annorlunda världen” är i det här fallet krigets Afghanistan, där författaren målar upp en råhet, grymhet och skräck som jag har svårt att över huvud taget ta in. Det är fattigdom, utsatthet, avrättningar som pausunderhållning på fotbollsmatcher, föräldralösa barn och en ren och skär ondska. Det var svårt att inte lägga boken ifrån sig emellanåt, för det bär verkligen emot att läsa om allt ont.

Handlingen kretsar kring en man, Amir, som flydde med sin familj till USA när Sovjetunionens styrkor invaderade landet. Kvar i Afghanistan lämnades bland annat den tjänare och hans son som Amir har växt upp med. Amir har svikit sin bästa vän, tjänarens son, och det är först många år senare som han får anledning att återvända till sitt gamla hemland och gottgöra det han har gjort.

Det är en mycket läsvärd, men också otäck bok. Den hade kunnat vara mer förutsägbar och puttinuttig, men den är inte det och det tackar jag för. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, kanske framför allt för att få en liten inblick i situationen i Afghanistan, men som lättsam underhållning eller en ”annorlunda värd att dras in i” tror jag man ska välja en annan bok.