Här om dagen skrev Ingrid ett inlägg om klassiker och tipsade bland annat om Kulturrådets lista över klassiker. Själv är jag nog väldigt slarvig när jag klassificerar böcker som klassiker. Å ena sidan sätter jag ibland klassikeretikett på alla böcker som har funnits ett antal år och fortfarande är populära och vällästa , däribland t.ex. Utvandrarna, Alberte och Jakob… Å andra sidan tänker jag att klassiker är de böcker som jag påtvingades i skolan, t.ex. Mor gifter sig. För mig är klassiker stundtals, faktiskt, synonymt med just de där skolböckerna som krävde att man kunde något om sammanhanget och berättelsen för att få ut något av dem. Nu för tiden finns det ingen svensklärare som guidar mig, utan jag måste själv djupdyka ner i klassikerna, vilket gör att jag sällan gör det. Oftast är jag mer intresserad av mer lättillgänglig underhållning.
Jag har säkert en lite konstig uppfattning om vad som är klassiker, men jag antar att det faktiskt inte finns någon precis definition för vad som får räknas som en sådan?
Av böckerna på Kulturrådets lista kan jag hur som helst konstatera att jag mycket väl kan tänka mig att läsa Doris Lessing och den Joyce Carol Oates-roman (Foxfire) som omnämns. Jag har redan läst Mästaren och Margarita och Alice i Underlandet. Det känns kul att t.ex. Joyce Carol Oates är med på listan. Hon är långt från den där lite ”tråkiga” och krävande litteraturen som jag tror är klassiker.
Läser du klassiker? Vad är en klassiker för dig?
Lämna ett svar