Anders Roos kommer en vecka senare än alla andra pojkar som ska bo på Sommarhemmet sommaren 1958. Sommarhemmet är ett slags kollo, fyllt av aktiviteter och jobb för pojkar. Där är det en sorts sed att man ska ge varandra smeknamn och Anders får genast smeknamnet ”Anna” eftersom han är mycket lite utvecklad och är både mager och spinkig.

På Sommarhemmet faller han genast offer för svår och grym mobbing. Den enda som han har på sin sida är den 18 år gamla idrottsledaren Micke.

Ungefär hälften av boken utspelar sig på Sommarhemmet och den andra hälften utspelar sig hemma hos Anders och i skolan. Hemma har han det minst lika jävligt, som ute på kollot. Han blir ständigt förödmjukad och trakasserad av sin pappa och i skolan är han hackkyckling.

Micke vill hjälpa Anders, som så uppenbart lider, men orken räcker inte till. Ibland tycker Micke att Anders är jobbig och irriterande och dessutom går han själv i skolan och har mycket att göra. Samtidigt finns det inte mycket han kan göra för Anders eftersom skolpersonalen inte ens vill tro på att mobbing förekommer på deras fina skola.

Det här är en hemsk och gripande bok, som efteråt lämnar en med tusen tankar. Ingen kan bli oberörd av den här boken! Den berättar en fruktansvärt sorglig historia, som tyvärr råkar vara mångas vardag. Både en och två gånger ställer man sig frågan hur sådant får hända. Det här är en viktig och fantastisk bok, som känns så äkta och realistisk att den gör ont att läsa.