Det här är den tredje boken i Per Anders Fogelströms fantastiska serie om Stockholm runt det förra sekelskiftet. I den här boken är det Emelie och människorna runt henne, som står i centrum, även om boken också handlar om Emelies bror, August.

August, som adopterades bort när han var barn, är idag en förmögen byggmästare. Han behöver inte oroa sig för att inte klara sig, men får ändå en hel del svårigheter när de ekonomiska kriserna avlöser varandra och när sedan det första världskriget bryter ut.

Emelie lever under betydligt enklare förhållanden och sliter fortfarande på den parfymfabrik, där hon började arbeta som 15-åring. Snäll, som hon är, känner hon sig tvingad att hjälpa allt och alla, som har det svårt. Därför hamnar till slut en bekants barn under hennes beskydd och i boken får vi följa dem ganska mycket.

Jämför man livet som det beskrivs i den här här boken med hur det beskrevs i de tidigare böckerna märks det vilken enorm utveckling, som har skett i huvudstaden. Nya hus byggs runt om i Stockholm och alla väntar på den revolution, som man tror ska komma.

Det är väldigt intressant att läsa om livet i Stockholm under den här tiden. Det känns som om Sveriges historia under den här tiden hamnar i skymundan på historialektionera på grund av världskrigen och mellanskrigstiden, så det är bra att sådana här böcker finns!

Tack vare Per Anders Fogelström har jag lärt mig betydligt mer om Sveriges historia, men böckerna innehåller också så otroligt mycket mer än så. Det här är böcker fyllda med såväl kärlek som hat och såväl elände som lycka. Allt finns här!