Den här veckan handlar Tematrio om språk och det tycker jag är ett lite extra kul tema. Är det något jag ofta fastnar för i en bok så är det just språket.

Tack vare språket är t.ex. Jonas Hassen Khemiri en av mina favoritförfattare. I hans berättelser är språket alltid en del av själva berättandet och han gör det himla fint, vilka han än berättar om. Montecore är en av de bästa böcker jag läst, men alla hans böcker är läsvärda och jag längtar efter nästa, när nu den kommer.

En annan av mina favoriter, alla kategorier, är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, som, trots det egentligen föråldrade språket, känns så fräscht skriven att den känns nyare än nästan vad som helst som är nyskrivet. Jag älskar Söderbergs enkla språk, som ramar in hans historier så bra.

En annan bok som jag tycker har ett bra språk är Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Jag minns den inte som enormt välskriven, men författaren har verkligen lyckats skildra en autistisk pojkes liv med hjälp av språket.

Språket kan verkligen göra mycket. Det finns tunna historier som blir fantastiska på sättet de är skrivna och förmodligen finns det motsatta fallet också. När dialogerna låter autentiska och språket flyter på bra och är mer än bara ord; då blir jag glad!