Trots att den här boken handlar om Marilyn Monroe ska den inte läsas som en biografi utan som den skönlitterära bok den är. Jag är kluven till detta. Marilyn Monroe är en närmast mytomspunnen person som med sitt utseende och sin hårfärg snarast har blivit ett begrepp. Att låta henne vara huvudperson i en skönlitterär bok är ett enkelt sätt att fånga intresset och att pocka på läsarens nyfikenhet utan att ge svar på hur Monroes liv egentligen var. Hennes liv och leverne gör dessutom att boken ofta andas lite tantsnusk. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här boken. Å andra sidan är det en gripande bok om ett människoöde, oavsett hur mycket av det som är sant eller inte.
I boken får vi följa Monroes liv från början till slutet och genom hennes karriär. Det är en mycket ensam och utnyttjad människa det handlar om. Innerst inne vill hon använda sin skådespelartalang åt seriöst skådespeleri, men i Hollywood vill folk bara suga ut pengar med hjälp av hennes fantastiska kropp. Vad Monroe också drömmer om är att ha den familj hon själv aldrig har haft och att få ett barn, men även här misslyckas hon.
Det är svårt att inte beröras av Monroes öde och det är lätt att känna med henne i hennes motgångar. Joyce Carol Oates gör här ett mycket trovärdigt och vackert porträtt av en kvinnas liv. Om det handlar om Monroe eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Joyce Carol Oates har återigen lyckats skriva en mycket bra roman om en kvinnas liv i USA.
Lämna ett svar