Sandor slash Ida är en prisbelönt bok som jag har blivit tipsad om många gånger. Trots det tog det ett tag innan jag kom mig för att läsa den och när jag väl hade läst ut den blev jag, som så många gånger förut när jag har haft höga förväntningar på en bok, lite besviken.

Boken handlar om två helt vanliga 15-åringar. Den ena heter Sandor och bor i en förort till Göteborg och den andra heter Ida och bor i Stockholm.

Sandor är tönten som blir kallad för bögjävel i skolan eftersom han dansar balett på fritiden. Några riktiga vänner har han egentligen inte och han är inte typen som går på fester och träffar folk.

Ida blir kallad för hora och bimbo och folk snackar skit om henne och säger att hon knullar runt. Hon fester vilt varje helg och skolkar från skolan nästan jämt. Den mesta tiden spenderar hon på café med sina kompisar och familjeförhållandena är rätt struliga.

Sandor och Ida är alltså olika som natt och dag, men genom en slump kommer de i kontakt med varandra via en chatt och vänskapen mellan Ida och Sandor kommer att förändra saker hos dem båda.

Boken har på vissa ställen hög ”känna igen sig”-faktor och är på ett sätt väldigt realistisk, men samtidigt tar jag det för otroligt att två så olika människor finner varandra. Trist, men sant. Visst suger sig boken fast redan i de första kapitlen och får en att läsa mer, men jag hakar ideligen upp mig på sådant som jag inte tror kan hända i verkligheten. Boken känns helt enkelt inte speciellt äkta eller som någon trovärdig skildring av livet som tonåring idag.