Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson, är en klassiker om några kvinnors livsöden i ett Sverige med stora klassklyftor.
Kvinnor och äppelträd är en klassiker av Moa Martinson, den stora proletärförfattaren, som hon kallats. I boken skildras en rad livsöden: kvinnor som lever, lider, föder, älskar, kämpar. Jag fascineras över hur levande Martinson gör både tiden, platsen och människorna, med alla sina fel och brister.
Samtidigt känner jag att det hade varit bättre att läsa boken själv, istället för att lyssna på ljudboken. Det är ett stort persongalleri att försöka få ordning på och berättelsen rör sig i tiden: avstamp tas hos Sofi, med sina många barn, som en dag hittas drunknad i älven. Därefter får läsaren följa några av hennes ättlingar: Ellen och Sally. Det fladdrar förbi en hel del försupna män, barn och andra personer att hålla rätt på.
Kanske spelar det ingen roll om man får ihop släktträden och alla kopplingar mellan de personer som dyker upp i berättelsen: det viktigaste är snarare att man får ta del av alla livsöden, som Martinson så skickligt skildrar. Och ja, det är definitivt en läsvärd klassiker. Martinson skriver fram en tid med enorma samhällsklyftor och elände, en tid som kan kännas avlägsen. Samtidigt är mycket helt tidlöst: vänskap, kärlek, livet.
Kvinnor och äppelträd
Kvinnor och äppelträd gavs ut första gången 1933 av Bonnier. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i uppläsning av Gunilla Nyroos, utgiven av Bonnier audio 2008. ISBN: 9789179537524.
Moa Martinson
Moa Martinson (1890–1964) var en svensk författare.
Kommentera & diskutera gärna!