Pachinko är en släktkrönika skriven av den amerikanska författaren Min Jin Lee, som med rötter i Sydkorea har tagit sig an att skildra en del av landets historia och situationen för några av de många koreaner, och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som bosatt sig i Japan och aldrig riktigt blivit en del av samhället. Boken tar sin början 1910 och följer en fattig koreansk familj som driver ett litet pensionat. Landet är ockuperat av Japan och befolkningen lever under förtryck. Livet för den vuxna dottern, Sunja, kommer dock att ta en annan riktning när hon gifter sig och flyttar till Osaka. Giftermålet är ett hastigt uppkommet arrangemang för att rädda hennes heder – hon är gravid och pappan är en stormrik korean med fru och barn i Japan. När Sunja får reda på att barnets pappa redan är gift vill hon bryta kontakten direkt, men genom åren kommer han dyka upp på nytt, hjälpa dem när familjen som mest behöver, men också förmörka deras tillvaro genom sina kopplingar till maffia och skumraskaffärer. Den äkta maken blir istället en godhjärtad pastor, som inte hinner få speciellt många år i Osaka innan han grips och fängslas.

Tillvaron är inte enkel i det nya landet – rasismen mot koreaner är utbredd, fattigdomen stor och familjen lever i ett slumområde och får kämpa för att hålla sig över ytan. Boken följer sedan ytterligare två generationer i familjen: koreanskjapaner, födda i Japan, med med Sydkoreanskt pass och illa sedda av stora delar av den japanska befolkningen. De ekonomiska förutsättningarna kommer med tiden att ändras radikalt tack vare att Sunjas yngre son börjar jobba inom pachinko, det flipperliknande automatspelet, som är omåttligt populärt i Japan. Familjens status ändras dock inte: de bemöts med misstänksamhet. Att vara korean och att äga pachinkohall är två omständigheter som gör att många japaner ser dem som opålitliga, rent av kriminella.

Pachinko är en berörande bok om rasism och klass som följer med över generationer. Det är en bok som pekar på hur svårt det kan vara att lyfta sig från sin bakgrund. Boken ger faktiskt den negativa, men kanske inte helt falska, bilden att det är lönlöst att kämpa emot – varken pengar eller studier eller flytt tycks kunna ändra någonting i grunden för familjen vi får följa i Pachinko.

Jag har läst boken under min semester och för mig känns det som den perfekta sommarläsningen. Med sina drygt 500 sidor tar den sin tid att ta sig igenom och att läsa den är lite som att kolla på en såpa eller en TV-serie som pågår och pågår. Jag menar det inte som något negativt. Det är härligt att få följa, och lära känna, några personer under lång tid, både i bemärkelsen att boken har räckt typ hela semestern och i bemärkelsen att boken sträcker sig från 1910 till 1989. Mycket hinner hända innan sista sidan är vänd: liv, död, sorg, lycka. Det är en bok som innehåller det mesta och därtill har en engagerande och viktig berättelse om koreanskjapaner och relationen mellan Sydkorea och Japan. Det är helt enkelt en riktigt bra bok! Kanske är den lite för lång, lite för spretig, men i det stora hela är det en riktigt fin läsupplevelse.

Pachinko

Min Jin Lee

Min Jin Lee (född 1968) är en amerikansk författare, född i Sydkorea.