Inspiration till Den befjädrade ormen fick Hans Alfredson när han läste Eirik Rödes saga, som handlar om när vikingarna fann Amerika. I boken har Alfredson valt att vända på det och berätta om hur det gick till när indianerna (i det här fallet Toltekerna) fann Europa. Researchen känns rigorös. Jag lyssnade på boken som ljudbok och kände mig tvungen att googla på den för att hitta namnen på karaktärerna och att döma av Wikipedia så flera av namnen de autentiska namnen på de gudomar som tillbads i den toltekiska kulturen (Quetzalcoatl – ”den befjädrade ormen” är en av dem) och på personer som varit betydelsefulla i den. Jag tror säkert att det Alfredson skriver om livet bland toltekerna också är baserade på fakta. Ytterst är det dock, som oftast med Alfredson, en bok med humor och värme. Den berättar om två tolteker ur olika sociala skikt och deras äventyr, långa resor och liv.

Jag tycker det är en trevlig liten bok, men någonting som tyvärr ofta drabbar sådana här ”faktainspirerade” skönlitterära böcker är att de ibland tappar fart i själva berättandet. Det finns t.ex. långa passager där Alfredsson berättar om vad de tog med sig på sina färder och vad de lagade för mat. Bortsett från det tycker jag tycker jag helt klart om boken. Jag har tidigare lyssnat på Lagens långa näsa, som också är en författaruppläsning av Alfredson. På sätt och vis tycker jag nog bättre om den tidigare genomlyssnade boken, men Alfredsons berättande känns såklart igen och han är en mycket bra uppläsare.