Jag brukar ivrigt följa alla tillkännagivanden under ”nobelveckan” och höjdpunkten är såklart torsdagens meddelande från Börssalen. I år missade jag hela spektaklet. När det var dags att meddela årets Nobelpristagare befann jag mig ärligt talat på Öppna förskolan och hade inte en tanke på att Svenska Akademien var på väg att tillkännage årets pristagare i litteratur. Men inte spelar det någon roll! Det är ju ändå bara ett pris, som i stort sett varje år delas ut till någon jag aldrig har hört talas om förut. Jag brukar läsa de flesta nobelpristagare förr eller senare och kommer säkert läsa Abdulrazak Gurnah så småningom, men det kändes inte speciellt viktigt att höra hans namn meddelas i en webbsändning. Hoppas Gurnah är bra, hur som helst! Nobelpristagare är ofta bra. Ibland skriver de dock lite mer obegripligt. Just nu läser jag faktiskt nobelpristagaren från -98: José Saramago. Blindheten av José Saramago är nämligen nästa bokcirkelbok. Jag tycker att den är bra, men det är också en bok som bjuder visst motstånd.

Augustpristagarna tycker jag brukar vara genomgående lättillgängliga och intressanta på samma gång, till skillnad från Nobelpristagare som kan vara lite hur som helst. Självklart följer jag Augustpriset. Jag brukar till och med gissa vilka som ska nomineras. I år missade jag dock det hela totalt! De nominerade presenterades tydligen i måndags och jag hade inte en aning. Där känner jag mig faktiskt lite besviken! Jag måste ha fallit ur någon mejllista eller något, för jag hade ingen koll alls på att nomineringseventet varit.

Däremot var det nog tur att jag inte vågade mig på några gissningar. Jag har nämligen bara läst en endaste av de nominerade: Himlabrand av Moa Backe Åstot. Den är bra. Jag håller på den! Men så deppigt att jag helt missat alla andra! Jag som tyckte att jag läst så mycket nyutkommet..? Och hade inte Stöld av Ann-Helén Laestadius förtjänat en nominering?

Nåja. Nu får jag väl skriva in 22/11 i kalendern, för då går Augustgalan av stapeln. Det vill jag inte missa!