Jag älskar konst och därför tycker jag att det är kul när konsten också letar sig till bokomslagen. Det finns faktiskt ganska många böcker som har lånat omslagsbild från mer eller mindre kända målningar. Ibland känner jag igen konstnären (oftast inte). Här är några favoriter!

Bertil Almlöf

Bertil Almlöf har gjort den tjusiga landskapsmålningen Stort hus på slätten som pryder omslaget till Minnen av Torgny Lindgren. Jag gillar de tjocka penseldragen och den 3D-effekt de ger. Almlöf är särskilt känd för sina landskapsmålningar, som inte sällan badar i spännande färger. Som gult!

Karin Broos

Karin Broos gör målningar som vid en första anblick kan misstas för foton. Bara det är fascinerande. Motiven brukar också vara fängslande: ögonblicksbilder från det som oftast verkar vara ganska vardagliga scener. Cilla Naumanns Springa med åror pryds av ett utsnitt från en Broos-målning: Efter badet 2. Jag tycker att bilden passar väldigt bra till berättelsen, som kretsar mycket kring vänskapen mellan två flickor som sedan växer upp till kvinnor. Bilden känns också väldigt sommar, vilket är precis den årstid där boken tar sin början: den handlar om en vänskap som växer fram under sommarloven. Jag gillar verkligen när omslag speglar innehållet i en bok. Kul att en målning kunnat träffa så rätt (fast ser man hela målningen så föreställer den också en tredje kvinna, bland annat :)).

Carel Fabritius

Om du har läst Steglitsan av Donna Tartt har du kanske undrat om målningen Steglitsan finns på riktigt? I romanen får bokens huvudpersonens med sig tavlan under det tumult som uppstår när deras museibesök plötsligt skakas av ett fruktansvärt terrordåd (där också huvudpersonens mamma går bort). Tavlan kommer sedan att följa honom genom livet. Och jo, Steglitsan finns på riktigt. Det är en av få bevarade målningar av Carel Fabritius, som var en av Rembrandts elever. Fabritius dog i en stor explosion som förstörde stora delar av Delft när den inträffade 1654. Merparten av Fabritius verk förstördes i samma händelse. Steglitsan finns dock bevarad och kan idag ses på Mauritshuis i Haag.

Lucian Freud

Lucian Freud är en konstnär jag inte hade känt till om det inte vore för Therese Bohmans underbara roman Den andra kvinnan, som handlar om en ung kvinna som är just ”den andra kvinnan”. Jag är inte mycket för nakenstudier och porträtt, men just det utsnitt som pryder omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det känns som att posen säger mycket, på något sätt. Bilden på omslaget är en del av målningen Night portrait. Freud har gjort sig känd för just porträtt, inte minst de expressionistiska nakenporträtten. Han har gjort porträtt av en gravid Kate Moss och av den brittiska drottningen som exempel, men hans kanske mest uppmärksammade verk är Benefits Supervisor Sleeping, som slog rekord när den såldes 2008 för över 33 miljoner dollar. Och jepp, även det är ett porträtt av en naken kvinna.

Torsten Jovinge

Jag är särskilt svag för purismen, åtminstone den svenska varianten. Purism är alltså en särskild avskalad form av kubism, där man skalar bort onödiga detaljer och håller nere antalet färger. Jag gillar det enkla och rena, fascineras över hur mycket man kan skala bort och fortfarande hålla kvar uttrycket och känslan. Som västerbottning är jag särskilt förtjust i Helge Linden, som hör till en av mina största favoritkonstnärer. Torsten Jovinge ligger mig också varmt om hjärtat. Magiskt nog är det just Från Centralpalatset av Torsten Jovinge som pryder en av mina favoritböcker: Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Valet av motiv är helt briljant: Klings språk är lika avskalat och vackert som Jovinges målning och boken rör sig också i Stockholm. En fantastisk matchning av bok och målning.