Idag dyker jag ner i arkivet! Läste jag något bra för fem år sedan, det vill säga 2015? Ja, det gjorde jag. Det var faktiskt ett riktigt pang-år när det kommer till läsupplevelser. Flera av 2015 års favoriter är böcker jag fortfarande tänker på ibland. Här kommer mina favoriter (inte nödvändigtvis böcker som kom ut 2015).

Böckerna om Maj

Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj är oförglömliga. I böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris får läsaren följa Maj genom livet. Det är oro över barnen, oro över den alkoholiserade maken, ett fasligt slit för att sköta hemmets alla sysslor… Det är svårt att säga vad som är så fängslande med de här böckerna, men att läsa om Maj är verkligen att vara med henne och känna med henne. Det är också ett stycke kvinnohistoria berättat på bästa sätt.

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri är min kanske allra största favoritförfattare och frågan är om Allt jag inte minns är hans allra bästa roman? Det märks att boken bottnar i personlig sorg hos Khemiri själv, för det här är verkligen berörande och nära. Boken kretsar kring Samuels närmsta, de som blir lämnade med frågor om vad som egentligen hände när Samuel dog i det som var en olycka eller kanske inte alls var en olycka. Trots att det är en bok med mycket sorg och smärta minns jag verkligen att den också är väldigt rolig och varm. En bok som har allt! Skriven med Khemiris alldeles speciella stil.

Det här är hjärtat

Bodil Malmsten är en annan stor favoritförfattare och Det här är hjärtat är en av hennes kanske finaste dikter. Det kommer verkligen rakt från hjärtat: en berättelse om sorg, att förlora någon man älskar. Det är också den sista dikt Malmsten själv hann skriva innan hon ledsamt nog gick bort 2016. Jag vet ingen som skriver så precist och fint som Malmsten. Det är bedrövligt att hon inte hann skriva ännu mer.

Det är något som inte stämmer

Med Det är något som inte stämmer var det som att Martina Haag tog ett kliv till en ny nivå. Från att ha skrivit feelgood och humoristiska texter började hon plötsligt skriva om ångest och att försöka ta sig igenom en sårande skilsmässa. En helt otrolig bok. Så äkta, precist och hudlöst. En riktigt bra bok!

Kalmars jägarinnor

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson är befriande och härlig. Här är huvudpersonerna alldeles för mycket: störiga, stökiga. Och Kalmar är alldeles för litet för tjejgänget som boken handlar om: Eva, Jenna, Linden, Jossan och Sudden. De som kanske snarare har ett utanförskap än en gemenskap – alla bär på något jobbigt som döljer sig bakom fasaden. Jag tyckte att den här boken var helt överrumplande. Huvudpersonerna är udda och språket är fantastiskt, som poesi.