September är snart här och nu har jag verkligen hunnit bli varm i kläderna efter en dryg månad med jobb. Nu känner jag mig på många sätt redo för hösten. Jag har alltid gillat hösten eftersom det är en skön tid för nystart och omstart. Det speciella med 2020 är dock att ”allt” har varit på paus sedan mars och att sommaren visserligen har inneburit semester, men inte de äventyr man kanske hade tänkt sig. I år har jag med andra ord inte samma längtan efter vardagen som jag brukar ha. Det jag ser fram emot är dock att dansen kommer igång igen. Jag har faktiskt dansat riktigt mycket hela sommaren, dels spontant med vänner (på dansbana utomhus) och dels under en underbart rolig kortkurs som jag gått i augusti, men nu blir det mer!

Det känns som att den här hösten inte blir så mycket omstart, utan mer ett återupptäckande av stort och smått som saknats den senaste tiden. Sedan biograferna slog upp portarna igen har vi varit på bio tre gånger och sett filmer vi kanske inte ens hade sett normalt sett. Vi har slutat vara kräsna eftersom det är bion, inte filmen, som är grejen just nu. Vi har varit på finfina Västerbottens museum också. I september vill jag även gå på Bildmuseet. Nu blir man glad för allt möjligt som man brukade ta för givet.

Något annat som kommer att få en liten nystart nu under hösten är bokcirkeln, som i och för sig började med en fantastiskt mysig träff hos Anna i augusti (vi satt ute och njöt i solen med gott fika och hundar som idylliskt sprang omkring och lekte med Umeälven i bakgrunden). Under våren har vi främst setts på videolänk och livet har kommit emellan för många, som inte har kunnat delta, men nu är vi igång igen, hoppas jag! Till nästa träff läser vi Tio över ett, en bok som jag sjukt gärna hade diskuterat när jag läste den här om året. Här finns många uppslag för diskussioner känner jag, så jag ser fram emot att vi ska prata om den.

Samtidigt är situationen på många sätt densamma som den varit det senaste dryga halvåret. Man gör sitt bästa för att hålla avstånd, man tvättar händerna varje gång man passerar ett tvättställ (och har alltid handsprit redo i fickan) och man reser inte omkring hur som helst utan eftertanke. Samtidigt har det blivit något av ett nytt normaltillstånd, ett normaltillstånd och en samtidig ständig ovisshet. Jag har en viss oro nu när terminen drar igång igen. Jag tycker det känns ganska oroligt med universitet, ärligt talat: 1000-tals ”odödliga” 20-nånting som plötsligt kommer till Umeå från hela landet och pluggar, festar, hånglar. Kanske det plötsligt blossar upp smitta på ett sätt vi hittills varit förskonade från i Västerbotten. Vem vet vad hösten ger. Jag ser i alla fall till att glädjas åt allt stort och smått som går att glädjas åt så länge.

Ja, vi får se vad september bjuder på i slutändan. Böcker lär jag väl i alla fall läsa, i vanlig ordning. Jag tänkte bland annat läsa Swede hollow av Ola Larsmo, som jag har haft i läsplattan i åratal (inte Larsmo då, utan boken). Jag har en kollega som sedan en tid brukar fråga mig varje gång han ser mig om jag inte har läst Swede Hollow än. Vad förvånad han kommer att bli om jag en dag kan svara ”Jo, det har jag”! 😉

Vad gör du i september? 🙂