Jag har tidigare bloggat om böcker som utspelar sig på 90-talet och 80-talet. Idag ger jag mig på 70-talet. Det är ett decennium jag inte har upplevt själv, men genom böcker kan man såklart få en liten känsla för tidens anda.

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en poetisk och fin uppväxtskildring men också en intressant berättelse om rasism och skrivardrömmar i 70-talets (och 60-talets) USA. Det är en tid då mycket faktiskt förändras till det bättre (även om det är en lång väg kvar…). I Woodsons självbiografiska bok blir detta skildrat från ett barns ögon.

I Korparna av Tomas Bannerhed försöker huvudpersonens familj driva ett lantbruk i 70-talets Småland. Det går inte ihop och dessutom är huvudpersonens pappa psykiskt sjuk. Jag föreställer mig att det från 70-talet och framåt kom att bli en tid då små jordbruk fick lägga ner till förmån för stora anläggningar. I Korparna har bokens huvudperson press på sig att ta över jordbruket så småningom, något han inte vill. Flykten från all oro hemma går till böckernas värld och till fågelsjön. Det är egentligen en tidlös berättelse, men ändå mycket 70-tal, trots att det inte direkt är en glättig roman med massa nostalgi.

I Orhan Pamuks Oskuldens museum får läsaren följa Kemal i 70-talets Istanbul. Han tillhör den absoluta gräddan i samhället och har allt krattat för sig: en förmögenhet, ett familjeföretag som väntar på honom, en modern och underskön fästmö. När han träffar den avlägsna släktingen Füsun rasar dock allt. Han kan inte avhålla sig från att förfölja henne, drömma om henne, kleptomaniskt stjäla småsaker från henne. Det blir ett slags ömsesidigt utnyttjande från bådas sida. Samtidigt skriver Pamuk väldigt intressant om Turkiet, med sin ena fot i väst och det andra i öst, under den här politiskt instabila tiden. Den här mångbottnade berättelsen har verkligen berört mig och dessutom lärt mig mycket om Turkiets historia.

Susanna Alakoski skriver om fattigdom och utanförskap som få andra. I Svinalängorna gör hon det genom att berätta om Leenas uppväxt på 70-talet i stadsdelen Fridhem i Ystad, stadsdelen som också kallas för Svinalängorna och där många av den tidens invånare hade låga inkomster. I Leenas familj finns både alkoholproblem och pengabrist, men med hjälp av sina vänner hittar hon ändå sätt att få tillvaron att fungera.

I Jonas Gardells trilogi om Juha: En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny, får den fiktiva förorten Sävbyholm färg. Här saknas det inte referenser till tidstypiska företeelser och popkultur – den som faktiskt upplevde 70-talet kan säkert få sin dos nostalgi. Allt är också berättat med Gardells humor och pricksäkerhet. Ändå är det långt ifrån en feelgoodberättelse. Snarare är det en berättelse där tonårens osäkerhet, mobbing och mörker sipprar ut. En otroligt bra trilogi hur som helst!

Har du några favoriter som utspelar sig på 70-talet?