Som nybliven singel trodde jag att det här skulle vara en rolig och avkopplande bok, men jag fann den mest löjlig. Boken består av ett antal kapitel med titlar som: ”Han vill faktiskt inte ha dig om han inte bjuder ut dig”, ”Han vill faktiskt inte ha dig om han bara vill träffa dig när han är full” och ”Han vill faktiskt inte ha dig om han går upp i rök”. Helt sant. Mycket av det som står i kapitlen är skojigt och ibland finns det, sorgligt nog, en ganska hög igenkänningsfaktor. Det stora problemet är egentligen inte idén med boken, för jag tror att typ alla tjejer behöver påminnas om att de förtjänar något bättre än killar som inte är helt hundra och att de förtjänar uppmärksamhet och respekt. Problemet är de löjliga texterna och upplägget.

Största delen av boken består av påhittade brev som den manliga författaren svarar på och alla svaren går egentligen ut på att man som tjej inte ska höra av sig, ta initiativ, ta första steget eller bry sig över huvud taget. Taktiken, som författaren propagerar för, är rena 1800-talet och skrattretande. Varje kapitel består också av texter skrivna av den kvinnliga författaren och de är i princip en ursäkt för att hon finns och är en sådan hopplös kvinna som ändå går på alla nitar och börjar hitta på ursäkter för hopplöja dejter som inte hör av sig och så vidare. Jag vill kräkas.

Vore det inte för att alla tjejer borde tänka över vilken respekt vi förtjänar så skulle jag ge den här boken en nolla i betyg. Hade den varit skriven av några andra än Behrendt och Tuccillo så hade jag kanske vågat ge boken ett toppbetyg, för jag tror att sådana här böcker kan behövas. Dock behöver ingen kvinna läsa mansgrisiga texter om hur vi ska lämna över allt agerande till männen eller texter, som är skrivna med utgångspunkten att peppa, men som egentligen bara förringar och förlöjligar alla problem man faktiskt kan ha när det gäller relationer och att dumpa och att bli dumpad.