På måndag infaller en av bokårets mest spännande händelser: tillkännagivandet av det nominerade titlarna till årets Augustpris. Det finns många svenska litteraturpriser, men Augustpriset tycker jag har den perfekta balansen mellan folkligt och creddigt och dessutom är det bara svenska titlar som kan komma ifråga och det tycker jag känns skoj eftersom jag främst läser svenskt. Som ni säkert känner till finns det tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska barn- och ungdomsbok. Det två sistnämnda är inga genrer jag brukar bevaka, så där har jag svårt att gissa nominerade, men jag brukar däremot tycka att det är skoj att gissa nomineringar till skönlitteratur-klassen.

Jag vet inte om ni minns förra årets nomineringskväll? Morgontidningarnas kritiker hade räknat med namn som Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Jonas Gardell, men möttes av i sammanhanget rätt oväntade namn. Exempelvis nominerades debutanten Karin Smirnoff för Jag for ner till bror, som kommit ut bara några veckor innan och mötts av ljumma recensioner, åtminstone i min morgontidning. En annan nominerad var Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg, en bok jag inte läst eller högt något om varken före eller efter den kvällen (vad nu det skulle betyda). Kritikern Malin Ullgren skrev i DN att värdet för Augustpriset hade devalverats och ifrågasatte juryns förmåga att bedöma litteratur.

Jag blev själv djupt överraskad förra året och lyckades endast pricka in en av mina gissningar (förra årets vinnare, Ædnan av Linnea Axelsson). Så nu är självförtroendet inte på topp! Jag har dessutom inte läst så väldigt många böcker som kommit ut det senaste året. Här är i alla fall några böcker jag tror på.

Bränn alla mina brev av Alex Shulman är ingen personlig favorit hos mig. Jag gillade den medan den var nyss utläst, men ju mer den har sjunkit in och ju mer jag förstått kring hur uppdiktad den är, ju mer har den fallit i mina ögon. En ovärdig Augustprisvinnare, tycker jag, men den har legat på diverse topplistor och lyfts till skyarna överallt, så nog kan den komma att bli nominerad. I Bränn alla mina brev har Schulman skrivit en roman utifrån hans mormor och morfars liv, Karin och Sven Stolpe och deras olyckliga äktenskap.

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Kanske är det lite mycket begärt att tro att Sminoff blir nominerad två år i rad, men varför inte? Uppföljaren till succédebuten är egensinnig och fascinerande, en opolerad och mörk berättelse om Jana Kippo och hennes bror och deras liv i norrländsk glesbygd.

Ålevangeliet av Patrik Svensson har vad jag förstår blivit en oväntad succé. Det är alltså en essä om ålen och om relationen mellan författaren och hans pappa. Jag tror att den här boken är självskriven i fackboksklassen. Ålen är tillräckligt fascinerande och faktumet att den snart är utdöd ger en sorglig påminnelse om vart världen är på väg. På så sätt ligger berättelsen helt rätt i tiden.

Några böcker jag inte läst, men som jag tror på ändå:

• Niklas Natt och Dags deckare 1794,
• den nya Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm,
• Steve Sem Sandbergs Woyzeck-tolkning W,
• Amanda Svenssons tegelsten Ett system så magnifikt att det bländar,
• Nina Wähäs roman Testamente.

Har du några gissningar inför årets nomineringskväll?