För några år sedan postade jag ett inlägg med feelgood-favoriter, men nu känner jag mig mogen att fylla på med några fler titlar. Observera att jag inte är helt säker på vad som platsar i den är genren. En hel del lättsammare böcker kan ha väldigt sorgliga stråk och på sätt och vis tycker jag att just de böckerna brukar vara bäst och mest intressanta. Här är i alla fall några tips på bladvändare som åtminstone delvis tar sig an lättsammare ämnen:

Redan i mitt förra inlägg lyfte jag fram böcker av Fredrik Backman. Han är lite av Sveriges feelgood-kung tycker jag. Ibland vinglar hans berättelser farligt nära kanten till att det sentimentala träsket, men för mig slår det aldrig över. Jag blir tvärtom riktigt glad att han lyckas skildra så många olika människor med en sådan värme. I hans böcker brukar det rymmas rika och fattiga, infödda svenskar och nyare svenskar, heteros och homos… Exemplariskt! En av mina nyare Backman-favoriter är Björnstad, om utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockey (tack för att någon vågade skriva om en småstad utan att måla upp den som tråkig och obeboelig!). Björnstad är befolkad av precis de där olika och underbara människorna som Backman är så bra på att beskriva, och den gick rakt in i hjärtat.  Och jag gillar inte ens hockey! Uppföljaren, som är minst lika bra som ettan, heter Vi mot er.

Jag har förstått att Lucy Dillon skriver böcker efter ett visst recept och har man läst några så har man läst alla – i varje bok finns det lite kärlek, lite olycka och väldigt mycket hundar. Det hindrade inte mig från att falla pladask för Hundra omistliga ting, där läsaren får följa nyseparerade Gina, som plötsligt får en greyhound på halsen. Hon har precis råkat åta sig jobbet att renovera det hus som hon och ex-maken drömde om att köpa – nu är den på väg att bli ett annat pars drömhus. Boken lyckas peta in hundliv, husrenoveringar, singelliv och tusen andra ämnen utan att det känns spretigt eller rörigt. Det enda jag kände var att jag ville vara kompis med bokens huvudperson. Och jag älskar böcker där man verkligen tycker om och bryr sig om personerna i boken!

Stora små lögner av Liane Moriarty är boken bakom den populära tv-serien Big little lies (som jag inte har sett). Det är en bok om tre kvinnor som lär känna varandra genom deras barn, som råkar gå på samma skola. En av kvinnorna lever i lyx och överflöd, en annan är ett energiknippe och glädjespridare, men under ytan döljer alla tre mörka hemligheter. Trots att det finns mycket lättsamt och kul i Stora små lögner så är det verkligt gripande att den på ett förvånansvärt seriöst sätt skildrar hur det kan vara att utsättas för våld i en nära relation. Det är verkligen en bok som lyckas vara både sorglig, rolig, varm och mysig på samma gång.

I sanningens namn är inte Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin en bok som jag kommer att bära med mig genom livet, men jag tycker ändå att den förtjänar att lyftas fram i det här inlägget, bl.a. för att den är en av få böcker som vågar sig på att ta med stereotypa element i stil med en bokhandel och ett hittebarn – och som samtidigt lyckas ro hem det. Boken låter läsaren följa bokhandlaren Fikry genom livet och det är verkligen inte en bok som saknar sentimentala inslag. Ibland är det dock precis den typen av böcker man behöver. Till skillnad mot många andra i böcker så känns det här dessutom som en bok med värme och själ.

Jojo Moyes är en av de mest bästsäljande författarna i feelgood-genren. Själv är jag rätt tveksam till exempelvis Livet efter dig, som så många andra fallit för. Däremot tyckte jag riktigt mycket om Etthundra mil, som följer en ensamstående mamma på en tokig road trip på väg till en mattetävling med sin dotter. Boken är extremt förutsägbar, men det gör inte så mycket, för det är en kul resa att få följa med på och det är skönt att författarna låter huvudrollen innehas av en kvinna som har svårt att få pengarna att räcka till. Allas liv är inte så lyxiga och glammiga – och behöver inte nödvändigtvis vara det i feelgood-böcker heller.

Har du några feelgood-favoriter?