Utan att riktigt ha vetat vad det här är för bok har jag länge velat läsa Fröken Smillas känsla för snö. Kanske för den spännande titeln, kanske för alla goda ord jag hört om den eller kanske för den snygga framsidan. Men när jag väl fick boken blev jag först och främst förvånad över att det är en deckare och sedan blev jag inte så imponerad över boken, som i mitt tycke är både lite för lång och stundvis ganska seg.

Boken börjar med ett litet mysterium. En pojke hittas död efter vad som anses ha varit en vanlig fallolycka, men Smilla, bokens huvudperson, tycker sig kunna utläsa av pojkens fotspår att han blev jagad ut på det tak som han till slut föll från när han mötte döden. Smilla börjar rota i fallet, som leder till Kryolitbolaget Danmark och Grönland, där Smilla själv kommer från ursprungligen. Det är en ganska tungläst bok för att vara en deckare och den innehåller många personer att hålla reda på och en hel del märkliga samband.

Det är utan tvekan en läsvärd bok, men jag blev ändå inte riktigt frälst, kanske för ingenting i den här boken var riktigt som jag hade väntat mig.