Poesi är speciellt för mig. Å ena sidan älskar jag korta, koncentrerade texter och då är poesin verkligen det yttersta på skalan, men å andra sidan flyger det mesta flera meter över huvudet på mig. Idag tänkte jag i alla fall tipsa om den sortens poesi som faktiskt fungerar för mig och som jag också tror kan vara en bra ingång för andra till att läsa mer i det här korta och lite mer krävande formatet.

Vardagsnära poesi

Vad jag har svårt för är när poesi blir för svårgreppbar och komplicerad. Om det är meningen att man som läsare och tolka symbolik så har jag svårt att fastna. Om dikterna däremot rör sig kring igenkännbara teman och känslor så tycker jag att texterna blir lättare att ta till sig. Det allra bästa är poesi som är lättillgänglig och berörande utan att för den sakens skull vara banal.

Min favorit i den här kategorin är Bodil Malmsten. Hon skriver fint och vardagsnära och med en alldeles egen stil där varje ord känns exakt utvalt och där det strösslas generöst med samtidsreferenser som ger dikterna liv. Malmsten hann författa 8 diktsamlingar och många fristående dikter innan hon tragiskt gick bort 2016. Vill man njuta av allihop så finns de samlade i en underbar samlingsutgåva. Vill man prova på någon enstaka diktsamling så rekommenderar jag särskilt den som kom att bli hennes sista: Det här är hjärtat, där Malmsten skriver innerligt och berörande om att förlora en närstående. Vill man gå lite längre bak i Malmstens bibliografi så tycker jag att Paddan och branden är en fin ingång. Den utgår från Malmstens egen uppväxt och behandlar bland annat erfarenheten av att växa upp i fosterhem och att känna utanförskap.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en dikt som rör sig mot romanformatet. Visst är Århundradets kärlekssaga poesi, men det finns ett flöde som är enkelt att hänga med i och som gör att man ibland nästan glömmer bort att man läser en diktsamling. I boken skriver Tikkanen om äktenskapet med konstnären och författaren Henrik Tikkanen och hur svårt det är att leva jämställt och att själv få tid till att skapa. Jag tror att många kan relatera (trots att boken har några år på nacken). Det märks också att boken är skriven precis där och då – känslorna spränger fram mellan raderna.

Till den här gruppen av poesi slänger jag gärna in Stop pretending av Sonya Sones. Jag tror inte att den finns utgiven på svenska och författaren är inget stort namn här i Sverige heller, men det är en bok som jag köpte av en slump när jag var i tonåren och som jag verkligen blev berörd av. Jag köpte boken när jag var i London och tanken var att köpa en ungdomsbok för att öva på att läsa engelska böcker. Först när jag kom hem så insåg jag att jag hade köpt poesi. Det kändes minns sagt som att jag hade tagit mig vatten över huvudet, men vad fel jag hade! Boken handlar om en vad som händer när en storasyster blir psykiskt sjuk. Det passade väldigt bra att boken är skriven i det här formatet för det är väldigt lätt att känna allt som finns mellan raderna i den här fina berättelsen.

Smaka på formen

Poesi är inte bara text – ibland kan formen spela väldigt stor roll. Det kan vara lekfulla indrag, som ger texten lite extra liv, eller illustrationer som sätter stämningen. Eller så är det effektiva överstrykningar, som i Athena Farrokhzads Vitsvit. Diktsamlingen kretsar kring migration och allt som måste överges av den som flyr. Hela dikten består av citat från familjemedlemmar till berättarjaget och texten, som spränger fram genom de mörka maskningarna förstärker känslan av att överhöra något privat. Jag tycker helt klart att en genomtänkt formgivning kan förhöja poesi och göra den mer tillgänglig.

Ut i naturen

Poesi som ”utspelar sig” i naturen är tacksamt. Vare sig vi är friluftsmänniskor eller ej så tror jag att de flesta på ett eller annat sätt kan relatera till naturen. Naturen är som en kraft vi alla kan gå tillbaka till och det gör också att poesin om naturen blir mer tillgänglig och att kraften i den kommer fram.

Helt nyligen läste jag Eva-Stina Byggmästars Naturbarn, som verkligen fick mig att längta ut i naturen. Sedan har vi naturligtvis vår stolthet, nobelpristagaren Tomas Tranströmer, vars dikter ofta ligger när naturen och landskapet. Flera av hans diktsamlingar innehåller dessutom prosadikter, där poesin närmar sig prosan, vilket också kan göra texterna mer lättillgängliga (läs t.ex. Sanningsbarriären eller Det vilda torget).

Läs en antologi

Antologier är ett bekvämt sätt att konsumera poesi. Någon annan har förhoppningsvis gjort ett intressant och bra urval och det är bara att läsa & njuta. Många med mig läste säkert Kärlek och uppror i tonåren – en klassisk samling med hundratals dikter om kärlek. Fint! Det borde ges ut fler antologier på olika teman. Har du något tips så tar jag tacksamt emot faktiskt! 🙂

Läs med öronen och plocka upp rytmen

I poesi finns det ofta en rytm eller ”melodi” som är en del av berättelsen. Jag tycker själv att det kan vara förvirrande med poesi eftersom det liksom inte är meningen att man ska plöja igenom dikter som vilken text som helst. Läsningen behöver inte bara ske med eftertanke utan det förhöjer också om man lägger betoningen på ”rätt” ställen. Just därför passar poesi alldeles särskilt bra i ljudboksformat! Då kan man bara svepas med och låta uppläsaren göra jobbet. Jag brukar lyssna på Dagens dikt i P1 (finns som podd!) och allra helst med Stina Ekblad som uppläsare. Dikter jag aldrig hade ”förstått” själv har jag njutit av i uppläsning.