Jag har bloggat länge (hur det gick till när jag började blogga kan du läsa i det här inlägget t.ex.), Bloggen är ingenting jag håller på med på något megauppstyrt sätt, men jag har haft den så länge att det går på automatik att hålla den uppdaterad. När jag läser en bok så ingår det liksom att jag också skriver ett inlägg om den. Många, eller kanske till och med de flesta, skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt att blogga om böcker, men jag tycker att det är så bra. Tänk bara:

• Jag har ett stort arkiv där i princip allt jag läst i mitt vuxna liv finns inlagt. Jag behöver aldrig glömma en bok eller en författare eller vilka böcker som hänger ihop, handlar om liknande saker eller kommer från samma land.
• Jag ”måste” alltid fundera några varv kring det jag läser. Även om jag skulle tycka att en bok är småtråkig så måste jag vrida och vända lite mer och komma fram till varför jag tycker som jag gör. Jag är kanske inte megaskicklig på att sätta ord på mina läsupplevelser, men jag har i alla fall blivit bättre, som det känns. Mitt enda omdöme om en bok kan liksom inte vara ”den var bra” eller ”den var tråkig”. Bloggen utmanar mig att se mer. Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åren på att se fler lager i berättelser. Kanske hade jag blivit det även utan bloggen, men jag tror inte det.

De punkterna, ensamma, tycker jag är motiverande! Om jag inte hade en blogg så hoppas jag att jag hade haft någon form av läsdagbok istället, för det skulle kännas så tomt att bara lämna en bok utan någon vidare reflektion och det skulle kännas så rörigt att inte ha någon slags ”kom ihåg”-anteckning kring mina böcker. Men det finns fler grejer som är roligt med bloggen, t.ex:

• Jag har svinbra koll på vilka böcker som är på gång, vilka böcker folk snackar om, vilka författare som skriver på något nytt och en massa andra bokrelaterade nyheter som skulle vara svåra att få en överblick över om det inte vore för att bloggen fått mig att prenumerera på nyhetsbrev, ta emot pressutskick,  läsa en massa kataloger och följa en massa förlag, författare och bokkonton på sociala medier.
• Kanske som en konsekvens av ovanstående så läser jag sällan några bottennapp eller råkar ramla över böcker som är mindre bra. Genom att ha koll så tycker jag mig också ha fått riktigt bra känsla för vilka böcker som är ”min grej” och vilka böcker som ens är värda att läsa.
• Bloggen (eller snarare sociala medier) gör det mer socialt att läsa. Själva läsningen är ju allt som oftast en ensamsyssla (om man inte högläser). Och jodå, jag har en del vänner som är bokslukare, inte minst i min bokcirkel, men bloggen och sociala medier håller ändå igång boksamtalet tycker jag. Dessutom hade jag faktiskt inte ens träffat min bokcirkel utan bloggen. 🙂
• Författarna kommer närmare. Det är inte jätteofta (förlagsutgivna) författare hör av sig till mig, men några gånger har jag fått mejl eller en tweet eller så. Det hände faktiskt senast här om veckan, då jag fick ett mejl från en författare som hade hittat till min blogg när han sökte efter något helt annat och så hade han sett att jag skrivit om en bok han medförfattat för ca 15 år sedan. Det var överraskande för honom och det var såklart överraskande och kul för mig att han skrev några rader till mig. Jag fick då lite bakom kulisserna-info om arbetet med boken, vilket såklart var intressant. Sådana här grejer händer inte utan en blogg eller sociala medier. Det är så lätt att glömma bort att författare finns på riktigt. 😉 Och då känns det ju lite speciellt att inse att det finns en och annan författare som kanske sitter hemma och liksom bryr sig om vad jag och andra läsare tycker om deras verk.
• Det är kreativt att blogga! Jag är inte speciellt händig med handarbeten och liknande och jag är heller inte speciellt musikalisk eller har någon som helst förmåga att måla & teckna. I och för sig sysslar jag med dans, men jag dansar inte på den nivån att jag skapar eget material. Det är egentligen främst genom bloggen som jag får vara kreativ och, så att säga, skapa något för nöjes skull. Det är kul! Jag tror att de flesta kan behöva någon slags kanal för kravlöst skapande av något slag. Jag vet inte vad jag hade riktat in mig på om jag inte bloggade. Jag hade förmodligen inte skrivit i alla fall, för det känns så kämpigt på olika sätt. Jag skriver mycket i mitt jobb (inte skönlitterärt såklart) och det tar tokigt mycket tid allting. Jag har inte ro med sådant. Bloggen är någon slags mild variant av att skriva och det passar mig väldigt bra.

Det var det! Kommer inte på en enda till sak som gör att det känns roligt och meningsfullt att blogga. 😉 Det blev ett långt inlägg, ser jag nu. Många pratar om bloggens död och bla, bla, bla (det har jag också bloggat om förut, t.ex. här). Så tråkigt om det vore så! Tråkigare hobbies kan man ha!