Jag är väldigt förtjust i svensk litteratur och det är kanske inte så konstigt. Jag är svensk och jag läser gärna om människor, kulturer och platser som jag känner igen och enkelt kan relatera till. När jag läser böcker från andra länder än just Sverige så blir det ofta brittiska eller amerikanska böcker, förmodligen för att det är en mycket stor andel av den översatta litteraturen som kommer från just Storbritannien och  USA. Men det finns såklart rikligt med litteratur från andra delar av världen och här tipsar jag om några favoriter jorden runt.

Den israeliske författaren Shani Boianjiu har skrivit en fantastisk bok om brytningstiden då det är dags att röra sig ut i vuxenlivet. I Israel sammanfaller den tiden med att det är dags att göra den obligatoriska militärtjänstgöringen. I Det eviga folket är inte rädda får läsaren följa fyra unga kvinnor under deras långtråkiga och på samma gång omskakande, i en del fall helt traumatiserande, upplevelser av att tvingas utbilda skyttar, jobba som militärpolis eller stå vid gränskontroll, samtidigt som de i mångt och mycket bara är barn.

Andarnas hus av den chilensk-amerikanska författaren Isabel Allende är något av en modern klassiker och har kanske redan lästs av de flesta av mina läsare. Om någon har missat den så kan jag verkligen rekommendera denna fantastiska släktkrönika, som mellan raderna också berättar Chiles blodiga moderna historia.

Orhan Pamuk är en nobelprisbelönad författare som i flera av sina mångbottnade romaner skickligt berättar om Turkiet. Jag vet just ingen förutom Pamuk som göra Turkiets moderna historia så begripligt. Turkiet, detta land som står med ena benet i väst och det andra i öst. Men böckerna handlar om mer än så. Min favorit är Oskuldens museum. För mig är det en förlåtande bok om att få vara den man är, att få vara lycklig, hur tokig man än råkar vara i huvudet.

Chimamanda Ngozi Adichie är min och många andras älsklingsförfattare. Visst får hon nobelpriset så småningom?! Jag tycker i alla fall att denna amerikansk-nigerianska författare skulle vara väl värd ett sådant pris. I en serie böcker har hon skrivit om Nigeria under olika tidsepoker och varenda en av böckerna är fantasitsk. I En halv gul sol skildrar hon inbördeskriget (Biafrakriget), i Lila hibiskus berättas om hur kolonisatörerna har splittrat landet, men den kanske mest brännande boken tycker jag är Americanah, som utspelar sig i nutid och kretsar kring människor som lämnat Nigeria – och de som stannar kvar. Det är en av de mest drabbande böcker jag har läst om rasism.

Haruki Murakami skriver böcker med en alldeles speciell magi. Jag vet inte om det är någonting som sker i översättningen eller om han helt enkelt skriver som han gör, om det kanske är något japanskt, men han har en stil som jag verkligen tycker om, ett slags stillsamt och avskalat berättande där det inte sparas på detaljer, utan att det för den sakens skull kännas tjatigt eller långt. Murakami har också alldeles speciella världar där det alltid finns ett visst mått av övernaturligt, fast kanske allra mest tycker jag om Norwegian wood, som är en av få berättelser där det egentligen inte dyker upp något magiskt. Men fin är den, berättelsen om Toru och hur han slits mellan två kvinnor – den psykiskt sköra Naoko och den livfulla Midori.