Sommaren är här! Jag har redan ältat min sommarläsning i ett antal inlägg, bland annat i det här inlägget, där jag skriver lite om vad jag tänker att jag ska läsa i sommar och på semestern. 🙂

Men vad har jag läst för minnesvärda böcker tidigare somrar egentligen?

Jo, förra årets mesta läsprojekt var att läsa Bodil Malmstens Samlade dikter. Jag fick en himla fin samlingsvolym med Malmstens samlade dikter och den fick sedan följa med mig hela sommaren 2016. Det var verkligen en fantastisk läsning! Malmsten skriver lättillgänglig och berörande poesi som går rakt in i hjärtat. Dikten som heter just Det här är hjärtat är bland det finaste och rakaste och sorgligaste och finaste jag har läst!

2015 läste jag bland annat ut Kristina Sandbergs Majtrilogi. När trilogin tar sin början är det 30-tal och Maj är nygift och väntar ett högst oplanerat barn. I den första delen (Att föda ett barn) och de kommande delarna (Sörja för de sina och Liv till varje pris) får läsaren sedan följa Majs hemmafruliv, hennes oro över barnen och hennes kamp för att hålla ihop förhållandet till den alkoholiserade maken. Det är helt, helt, helt fantastiska böcker. Älskar dem! Jag ville inte att de skulle ta slut! Just den där sommaren fick i alla fall Liv till varje pris göra mig sällskap. Jag saknar Maj fortfarande! 😉

Gone girl är en av de böcker som jag läste 2014. Eftersom jag fortfarande minns den och eftersom jag fortfarande minns hur överraskad och lurad jag blev hela tiden av den där boken så måste den ha haft något alldeles speciellt. Jag är svårflörtad när det gäller deckare, men Gone girl är verkligen annorlunda. En kvinna är försvunnen och hennes man letar efter henne och som läsare vet man aldrig riktigt vem man ska lita på…

2013 var det framför allt Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami som fick följa med mig på sommarens utflykter. Det är en riktig koloss till bok, så den kan helt klart passa att läsa när man har lite extra tid för läsning. Även i Fågeln som vrider upp världen så kretsar handlingen kring en man vars fru plötsligt är försvunnen. Men i övrigt har inte boken många beröringspunkter med Gone girl. 🙂 Det är faktiskt en helt egen bok och som vanligt lyckas Murakami bygga upp spännande världar med en lagom dos övernaturliga inslag. Jag tycker att den är Murakamis bästa!

Den bok jag minns bäst från sommaren 2012 är förresten också en bok av Murakami, men en bok med en helt annat karaktär: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Boken är memoarer där Murakami skriver om hur han springer (ultra)maraton. Och om hur han bara blir långsammare och långsammare… Det är en fin bok för den som vill få en liten glimt av Murakamis liv och författande, men jag tyckte främst att det var en sorglig och tänkvärd bok om att åldras… Läsvärd, hur som helst!