Det finns en del böcker som jag verkligen önskar att jag hade tyckt om, men som jag av olika anledningar inte direkt fastnade för. Idag tänkte jag blogga om några av dem!

Först ut är Den stulna romanen av den feministiske förebilden Nawal El Saadawi. Jag hade så gärna velat älska den här boken om kvinnoliv i Egypten, men den är faktiskt en av de segaste och tröttsammaste böcker jag har läst. Hade det inte varit för att det var meningen att den skulle bokcirklas så hade jag inte läst ut den. Jag har väldigt svårt för den här typen av komplicerade och pretentiösa romaner som flyger långt över huvudet på de flesta läsare. För mig är den typen av böcker totalt meningslösa, faktiskt. Skriv begripligt om du har något att säga!

Jag skulle också önska att jag hade haft större tålamod med Camilla Läckbergs deckare. Hon verkar vara en så härlig person och jag tycker att hennes engagemang och frispråkighet är inspirerande. Men hennes böcker..! Jag läste Isprinsessan för några år sedan och gestaltningen kändes så dålig, anmärkningsvärt dålig. Det är så många ältande förklaringar av människor och platser och allt som händer att jag blir helt trött – absolut ingenting får utspela sig mellan raderna, utan Läckberg skriver ut allt, upprepar allt, förklarar allt in i minsta atom. Jag skulle verkligen vilja tycka om Läckbergs böcker, men tyvärr…

Sara Lidman är en klassisk västerbottensförfattare och jag skulle såklart önska att jag tyckte om hennes böcker. Det är väldigt mycket Sara Lidman hela tiden när man bor i Umeå. Exempelvis pryds tunneln till centralstationen med Sara Lidman-citat. Jag måste dock erkänna att jag hade väldigt svårt att ta mig igenom Lidmans Din tjänare hör när jag läste den här om året. Jag kan över huvud taget inte redogöra för vad boken handlar om för det var så svårt för mig att fokusera, tolka och ta in berättelsen. Den fastande inte alls.

Sagan om ringen, trilogin om Härskarringen är kanske den mest älskade och lästa fantasyserien och jag önskar att jag också hade förstått storheten. Jag är en rätt nördig person, på många sätt, och det vore liksom passande om jag också tyckte om klassisk fantasy, som denna. Men alltså..! Finns det några segare böcker än de här? Kapitel efter kapitel kan passera utan att det händer någonting och det är så mycket tjatig miljöbeskrivning. Jag orkar inte!!

Millenniumböckerna älskas av alla, både de som läser massor och de som kanske egentligen bara har läst Millennium (och Harry Potter) frivilligt. Jag vill också ingå i gemenskapen som älskar Millennium. Dessutom tycker jag naturligtvis att Stieg Larsson är en beundransvärd person med sitt engagemang för Expo och sådant. Tyvärr tycker jag att Millennium är rätt mycket av dussindeckare och hur mycket feminist jag än är så känner jag inget speciellt för den coola förebilden Lisbeth Salander, annat än att jag tycker att hon känns som en rätt ointressant (och stereotypt sexig) drömtjej som random snubbe har fantiserat ihop. Platt!