Att Owen Meany som fullvuxen bara är drygt en och en halv meter lång och att hans struphuvud är fixerat på ett sådant sätt att hans röst är inställt på permanent skrik är inte det som skiljer honom mest från andra människor. Den stora skillnaden ligger i att Owen är utsänd av Gud. Att han dödar sin bästa väns mamma med en felslagen baseball är en stor sorg, men det är någonting som Gud har bestämt på samma sätt som att han har bestämt att Owen Meany ska dö ung.

Det är Owen Meanys moderslösa bästa vän som berättar hela boken, som handlar om hur Owen Meany, likt ett helgon, lever sitt liv för att slutligen nå fram till det ögonblick då han vet att Gud har sänt ut honom för att agera hjälte.

Som alltid i Irvings böcker är allt lite skruvat, men det här är främst en rörande och vacker bok. Jag fascineras verkligen av Owen Meanys öde. Redan som barn förstår han att han är utvald och han får i drömmar se hur han kommer att dö och när. Som läsare är det sedan spännande att se hur precis allting som händer och sker kring Owen Meany tycks vara uttänkt för att kunna hjälpa honom att slutföra det uppdrag som han har fått på jorden. En annorlunda och fantastisk bok!