Doktor Glas håller alltid hårt på sin plikt som läkare och går aldrig förbi reglerna, men när den söta fru Gregorius ber honom om hjälp kan han inte säga nej till att hjälpa henne, trots att det hon ber honom om kräver att han ljuger för hennes man. Hennes man är pastor och det fru Gregorius ber doktor Glas om är att han ska försöka få pastor Gregorius att hålla sig ifrån henne om nätterna, för hon finner sin man så hemskt motbjudande och i hemlighet längtar hon efter en helt annan man. Doktor Glas, som själv tycker att pastor Gregorius är högst obehaglig och tycker att det är förförligt att den gamla karlen har gift sig med en sådan förtjusande kvinna som fru Gregorius, har inga problem med att tala om för pastorn att han på grund av fruns underlivsproblem och hans egna dåliga hjärta absolut måste se till att han och frun sover i skilda sängar framöver. Innerst inne har dock Doktor Glas fler funderingar på hur han ska kunna hjälpa fru Gregorius undan det fängelse till förhållande hon har hamnat i. Han vill mörda pastor Gregorius. Ja, han ser det nästan som om han skulle ha gjort världen en tjänst om han fick bort den obehagliga pastorn.
Intrigen är liknande den i Thérèse Raquin av Zola. Här avhandlas frågan om det någonsin är rätt att döda en annan människa och läsaren får ta del av doktor Glas ångest och moraliska funderingar. Språket är dock totalt annorlunda mot det i Zolas roman. Till skillnad från i Thérèse Raquin finns här inga onödigt ingående beskrivningar, istället skriver Hjalmar Söderberg med ett språk som är rikt i sin enkelhet. Man kommer verkligen doktor Glas inpå livet och ser hans ensamhet och hans grubblande framför sig. Det går nästan inte att göra annat än att känna sympatier för honom trots det han planerar att göra mot pastorn. Paston själv är verkligen en bakgrundsperson, som man som läsare får veta märkligt lite om. Historien handlar dock varken om Gregorius eller det planerade mordet av honom utan om vad som händer i doktor Glas. Mycket välberättat och läsvärt!
Lämna ett svar